Speltest: The Legend of Zelda: Spirit Tracks
Nintendos gröne hjälte fortsätter sitt lågupplösta bärbara uppdrag, men har nu bytt båten mot ett tåg. Lyckligtvis är de sämsta momenten från Phantom Hourglass borta.
Bästa pris hos Pricerunner:
(10 st)Fakta
Testat format: Nintendo DS
Genre: Äventyr
Utvecklare: Nintendo
Utgivare: Nintendo
Releasedatum: 2009-12-11
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
Tipsa en vän
I samarbete med 1kb.se
Den som spelat Phantom Hourglass, föregångaren till detta Zelda-äventyr, känner förmodligen igen sig i att frustration och irritation var mer än bara nyckelord - de var dina ständiga följeslagare. Den sega, tråkiga båten och den legendariskt korkat designade hubben Link tvingades tillbaka nästan 10 gånger under spelets gång var de stora sakerna som i alla fall för mig totalförstörde en annars genuin spelupplevelse.
I Spirit Tracks har hjälten bytt de gröna kläderna mot en lokföraruniform (i alla fall för en stund) och båten mot ett tåg, som i alla fall för mig ursprungligen kändes misstänkt likt båtuslingen. När jag också märkte att även Spirit Tracks har en hubb jag tvingas återvända till efter att ha hittat ett visst antal magiska krumelurer började kallsvetten rinna och tankarna samlas i mitt huvud: "de kan väl inte ha gjort samma misstag igen...?"
Tradigt men bättre än föregångaren
Lyckligtvis är svaret på den frågan att nej, de har inte gjort samma misstag igen. Tåget blir visserligen förbannat tradigt efter ett tag och fungerar i mångt och mycket som en begränsning av spelvärlden - du kan bara färdas till de delar av världen där det finns fungerande spår. Klara mer av huvuduppdraget i spelet och fler spår ploppar upp. Enkelt.
Starthubben där alla dina äventyr tar sin början är, och jag tackar verkligen alla gudar för detta, inte i närheten lika dryg och pissdålig som den i Phantom Hourglass. Jag hade nog inte klarat av det rent mentalt. Visst, även här finns lite smygarsekvenser inkastade helt i onödan, men jag klarar av dem då de är i tillräcklig minoritet. Dessutom behöver du inte springa igenom tidigare områden för att ta dig djupare in i hubben (eller högre upp, som det är i det här fallet då det rör sig om ett torn) - thank god for that.
Zelda + Link = Sant
Till din hjälp på ditt uppdrag att hitta magiska notplattor har du prinsessan Zelda, som är din följeslagare genom hela spelet. Dialogen mellan henne och Link är faktiskt ganska rolig, även om Feministiskt Initiativ säkert inte kommer att uppskatta att hon framstår som en jobbig satmara ibland. Link är verkligen en toffel och jag ser något mycket komiskt i det - gör det här, gå dit, döda det där monstret, fläta mitt hår, och så vidare.
På ytan är Spirit Tracks och Phantom Hourglass väldigt likt - grafiken är i det närmaste identiskt, precis som kontrollsystemet. Inte för att det gör så mycket då båda fungerade mycket bra i föregångaren. Däremot hade jag kunnat klara mig utan töntiga "skrik in i micken så hårt du kan"-gimmicks. Jag trodde vi vuxit ifrån sånt här Nintendo, varför gör ni så här mot mig?
Slutsats
I stort är vi dock mycket nöjda med Spirit Tracks. Det är ett solitt Zelda-äventyr i handhållet format, och även om det inte revolutionerar något vare sig i sin genre eller ens i sin egen serie (som om något Zelda gjort just det dock) är det jäkligt kul att spela igenom - och det är huvudsaken.
Kommentera den här artikeln
Läs fler artiklar från december 2009 här.
(3 st)
(1 st)
Kommentarer
Bli den första att kommentera denna artikel!