Huawei U8300

Andreas Liebert
2000-01-01 01:00

Tangentbord med riktiga bokstavstangenter på mobilen är inte något som hör hemma i ett visst marknadssegment. De fyra telefonerna i testet spänner över hela prisskalan. Du får två Sony Ericsson X10 Mini Pro, eller fem Huawei U8300 till priset av en HTC Desire Z.
Tillverkarna har också valt litet olika lösningar för att få in både knappar och skärm. Samsung och HTC har gjort relativt stora telefoner med stor skärm och utskjutbart tangentbord. Huawei låter knappar och en mindre skärm samsas på en mindre telefon, och Sony Ericsson har liten skärm och tangentbord som skjuts ut för att få en riktigt liten och kompakt telefon.

Huawei U8300

Testets billigaste telefon är också den kanske billigaste Androidmobilen på marknaden just nu. Det är klart att man får dras med en del kompromisser då. Till exempel känns mobilen en smula plastig i designen, men den är onekligen liten och smidig. Ett annat exempel är skärmen som är resistiv när de andra mobilerna i testet har kapacitiva skärmar. Det innebär litet sämre känslighet, men jag tycker ändå Huawei lyckats bra med skärmens reaktioner. Det innebär också att skärmen inte har stöd för multitouch, främst använt för att zooma med två fingrar.

Storleken och upplösningen på Huawei U8300:s skärm är densamma som för Sony Ericsson X10 Mini Pro, och jämför man dem sida vid sida tycker jag att de är fullt likvärdiga. Däremot ställer det udda skärmformatet till det en smula. Skärmen som är bredare än hög gör att en del appar inte dyker upp i Market för att inte skärmformatet stöds. Andra lägger sig ibland på sidan eftersom de uppfattar det som normalläget för skärmen.

Bild borttagen.

Tangentbordet känns i alla fall inte billigt. Knapparna har bra tryckkänsla, är ordentligt åtskilda och är sköna att skriva på. Jämfört med testets övriga telefoner märker man att det är rätt skönt att inte behöva skjuta fram tangentbordet utan ha det framme hela tiden. Den stora nackdelen med tangentbordet är förstås avsaknaden av åäö. För att få fram dessa bokstäver måste man hålla in A eller O en stund och sedan välja dem bland specialtecknen. Det förtar en hel del av poängen med ett tangentbord på mobilen, men man kan naturligtvis också aktivera ordlistor så att telefonen får fylla i åäö efter vad det verkar som man skriver.

Huawei U8300 har version 2.1 av Android, i en endast lätt anpassad version. Man kan önska att Huawei gjort mer för att anpassa systemet efter det lilla skärmformatet, såsom Sony Ericsson gjort. Som det är nu gör kombinationen av lågupplöst skärm och små bokstäver och ikoner att det ibland känns litet grötigt och oskarpt. En inte helt lyckad anpassning som man har gjort är att ta bort hem-knappen. Till huvudmenyn kommer man ändå med röd lur, men det finns inget enkelt sätt att välja mellan de senaste använda apparna som man gör genom att hålla in hem-knappen på andra modeller. Trots det blir man nog ändå snarare imponerad över att man får en fullt fungerande Androidmobil med finesser som wlan och gps för 1200 kronor än vad man stör sig på kompromisserna.

Kameran är telefonens mest uppenbara kompromiss. Det finns ingen kameraknapp på telefonen, och lika bra är väl det, för även för en fixfokuskamera med 3,2 megapixel är kameran rätt klen. Den duger för dokumentation och mms i alla fall. Däremot funkar Huawei U8300 bra som musikspelare. Det finns 3,5 mm-uttag för hörlurar, själva spelaren är trevlig, med funktioner för spellistor och en bra widget på startskärmen. Däremot saknas equalizer för den som önskar det. Ett annat område där man inte märker av att telefonen är billig är vanliga telefonsamtal. Om något är ljudkvaliteten i telefonen bättre än genomsnittet.

Plus: Billig, smidigt format.
Minus: Skärmformatet, inga knappar för åäö, kameran.

Nästa: HTC Desire Z ››

Huawei U8300