HTC Desire Z

Det är inte alla som är helt komfortabla med pekskärm för textinmatning. Ibland är det helt enkelt effektivare med fysiska knappar. Vi har testat 4 Androidmobiler med tangentbord.
Andreas Liebert
2000-01-01 01:00

HTC Desire Z

HTC Desire är ett nummer större än testets andra telefoner sett till måtten, och minst två nummer större sett till vikt och pris. Det har naturligtvis sina för- och nackdelar. Trots vikten är telefonen i alla fall inte särskilt tjock. Det beror förmodligen delvis på att man valt en annan mekanism för att skjuta fram tangentbordet. Det sitter på dubbla gångjärn och tar ett litet skutt framåt när man öppnar den, och är man inte beredd är det lätt hänt att man tappar telefonen när det händer. Mekanismen gör att telefonen känns litet knirrig i hopfällt läge, men annars är det inget fel på kvalitén, med batteriluckan i metall som en extra touch.

Fördelen med måtten är förstås att man fått plats med en stor skärm på 3,7 tum och stora knappar på tangentbordet. Förutom att knapparna är stora har man lyckats göra dem riktigt sköna att skriva på och tillräckligt upphöjda och rundade för att man lätt ska kunna hålla dem åtskilda. Den enda invändningen mot tangentbordet är den upphöjda kanten i botten, som sitter litet grann i vägen när man ska skriva på nedersta raden av knapparna. Man vänjer sig dock vid den efter en tids användning.

Bild borttagen.

Skärmen är i en klass för sig i detta test, vad gäller såväl upplösning som storlek och skärpa. Vill man titta på film i mobilen har Desire Z ingen konkurrens från övriga telefoner i testet. Även om man vill surfa har skärmen sina fördelar, men inte bara fördelar. Text blir med de mindre pixlarna så liten att man ständigt måste zooma in för att kunna läsa. Här saknar jag Sony Ericssons anpassningar som gör texten läsbar även i normalzoomläge.

Processorn på 800 MHz är testets snabbaste, men med 4-5 gånger fler pixlar på skärmen än övriga telefoner behöver den också betydligt kraftfullare processor för att driva grafiken. Jämför man i stället med andra modeller med samma upplösning, Galaxy S, Desire och X10, har processorn lägre klockfrekvens, även om den också ska vara snabbare för att den är nyare. Jag tycker ändå det märks ibland, särskilt när man använder webbläsaren och ska panorera över sidan, då hänger telefonen inte riktigt med. Sony Ericsson X10 Mini Pro känns vid en jämförelse litet snabbare. Men för de flesta funktioner, inklusive uppspelning av högupplöst video, upplever man aldrig telefonen som seg.

Systemet i telefonen är Android 2.2 med HTCs Sensegränssnitt ovanpå. Om Sense kan man antingen tycka att HTC lagt på lull-lull och krånglat till systemet i onödan, eller att de lagt till en bunt smarta och användbara funktioner och gjort det snyggare. Vilket är en smaksak. Desire Z är en av de första telefonerna med en nyare version av Sense, men de nya funktionerna känns som de har marginell betydelse.
Kameran kanske inte tillhör de allra bästa mobilkamerorna, men den får ändå klart godkänt. Sony Ericsson Mini Pro är den enda andra telefonen i detta test som har en ungefär lika bra. Jämfört med denna tar Mini Pro något bättre stillbilder, men HTC Desire Z kompenserar med fler inställningsmöjligheter för kameran, och framför allt videoinspelning i högre upplösning och med möjlighet att ställa in fokus.

Plus: Skärmen, kameran.
Minus: Storleken, vikten

Nästa: Samsung Galaxy 551 ››

HTC Desire Z