Så fungerar 3D - del 3

Andreas Liebert
2000-01-01 01:00

3D kommer hem

Naturligtvis var det bara en tidsfråga innan 3D av hög kvalitet även hittade hem till konsumenterna och idag säljer alla de stora tillverkarna 3D-kapabla tv-apparater och Blu-ray-spelare. Tekniken är helt bakåtkompatibel och faktiskt relativt billig att implementera så om några år kommer sannolikt de flesta tv-apparater ha möjlighet till 3D-visning.

Usel lågupplöst anaglyfisk 3D har gått att visa på vanliga tv-apparater sedan länge men nu finns det alltså en standard för högupplöst tredimensionellt material. Specifikationen för Blu-ray 3D spikades i december 2009 och garanterar att 3D-filmer fungerar i din spelare men på andra områden är det sämre ställt med standarder. Exempelvis går det inte att använda glasögon som följer med tv-apparater av olika fabrikat vilket bara är dumt och onödigt eftersom det är samma teknik i grund och botten. Förhoppningsvis kommer det här att lösas på sikt.

Image

Till skillnad mot biograferna som använder passiva glasögon så kommer tv-apparaterna med glasögon som har aktiva slutare. Det beror bland annat på att aktiva glasögon lämpar sig betydligt bättre för Blu-ray-system som kan leverera material i full hd-upplösning. Eftersom 3D innebär en fördubbling av den information som skall förmedlas via bildrutan ökar bandbredden från filmens ursprungliga 24 till 48 bilder per sekund och varannan bildruta dediceras för endera höger eller vänster öga. Nu räcker 24Hz per öga inte till för att generera en flimmerfri bild så tv:n dubblar respektive tripplar varannan bildruta vilket tillåter 24Hz-material att spelas upp med 60Hz. Tyvärr ger metoden att repetera bildrutor med ojämna steg upphov till en del ryckighet.

Eftersom både vänster och höger kanal behöver 60Hz individuell uppdateringsfrekvens måste en 3DTV alltså klara att mata ut video i 120Hz. Kanalerna separeras sedan med hjälp av de aktiva glasögonens inbyggda slutarfunktion som växelvis kan blockera ljuset för vänster respektive höger öga så snabbt att alla 60 bilder per öga och sekund når rätt. Detta går så snabbt att hjärnan skapar en 3D-bild men för att det ska fungera måste tv:n synkroniseras med glasögonen vilket sker via infrarött ljus.

Tekniken är dock inte perfekt ännu. Om synkroniseringen inte är felfri eller spår av föregående bildruta är kvar på skärmen när glasögonen växlar kanal uppstår fenomenet crosstalk som nämndes tidigare i artikeln. Crosstalk lider alla 3DTV-apparater av i mer eller mindre utsträckning och visar sig i form av en suddig skugga runt konturerna på vissa bildobjekt. I vilken grad det förekommer och hur mycket man stör sig på fenomenet är individuellt från tv till tv och tittare till tittare. Vår egen erfarenhet är att crosstalk ofta kan passera obemärkt men ibland förstöra hela upplevelsen. Särskilt tydligt syns fenomenet om ljusa föremål rör sig över en mörk bakgrund eller vice versa.


Image

Image


Fluga eller inte?

Det är naturligtvis inte så lätt att svara på om 3D den här gången är här för att stanna eller om det är en övergående trend precis som på 1950- och 1980-talet. Klart är dock att intresset för 3D på bio beskriver en dalande kurva sedan Avatar fick nästan alla att betala premium för djupseende med glasögon. Camerons mästerverk drog in hela 71 procent av biljettintäkterna med hjälp av 3D-versionen under premiärhelgen medan motsvarande siffror för exempelvis Toy Story 3 och The Last Airbender är 60 respektive 56 procent. Att filmbolag slarvar ihop efterhandskonverteringar till 3D i form av filmer som Clash of the Titans för att rida på vågen riskerar dessutom att skrämma bort publiken från 3D snarare än tvärtom.

Image
Den som funderar på en 3DTV till hemmet frågar sig säkert var 3D-materialet ska komma ifrån. Med endast några få filmer och inga riktiga 3D-kanaler så är det inte en finess som kommer till användning i särskild hög grad än. Men mer innehåll produceras ständigt och den som vill vara på den säkra sidan satsar i alla fall på en tv som senare kan uppgraderas till 3D om man skulle ändra sig. Tekniken som sådan innebär inte särskilt höga merkostnader för tillverkarna och förmodligen är 3D snart en lika vanlig logotyp på apparaterna som Full-HD.

3D i hemmet är i sin linda och barnsjukdomar i form av exempelvis crosstalk kommer att försvinna så småningom. Men många bedömare tror att 3D blir riktigt stort först när glasögonen försvinner. De är i dagsläget ganska obekväma, framför allt efter några timmars tittande, och de som tvingas bära dem med sina ordinarie glasögon undertill anser inte att det är en speciellt angenäm upplevelse. Branschen tror att glasögonfri 3D kan vara kommersiellt gångbart för större skärmar om sisådär fem år och kanske är det först då som tre dimensioner blir något för alla.